English version not available at the moment - will come!
Majsan
Född 2002, kom till familjen 2006 och fick somna in 2016 - 14år gammal.
När jag skaffade Majsan 2006 var det hårt jobb i början, hon var en katta som endast levt ett liv i misär och visste inte vad livet kunde erbjuda henne. Jag beslutade mig för att hjälpa henne att få chansen till ett bättre liv, och jag kommer aldrig att ångra det valet så länge jag lever.
Allting började med en annons.
Under en längre tid hade jag gått i tankarna på att skaffa mig ett husdjur, då jag var ensam och precis nyinflyttad i orten.
En dag efter att jag varit och handlat stannade jag till vid annonsväggen i utgången. Det fanns väldigt många annonser om olika djur och möbler till salu, men en av dem stod ut i mängden. Det var en handskriven annons med lila-bläck.
Det var en annons från en familj med många djur, varav 10 katter var till salu, längst ner på annonsen fanns en notis och ett datum:
"Djuren till salu fram t.o.m 14/5, sedan avlivas resterande.''
Jag skrev av vilka katter som var till salu, och numret till annonsören. Jag gick hem och funderade i två dagar vilken katt jag kunde tänka mig att köpa och det fanns två stycken som tog mitt intresse. En stor mörkgul hankatt och en sköldpaddsfärgad honkatt. Jag ringde upp annonsören och bokade en dag att komma och titta på dem.
Dagen kom, jag åkte ut till familjen på en mindre gård och det fanns väldigt mycket av allt där...
I trädgården fanns tre större hundar kedjade och jag såg två lösa katter. när jag kom in i huset möttes jag av närmare 30 katter och fem små hundar samt 6 barn i olika åldrar. Dom hälsade trevligt och hämtade den stora hankatten.
Han var fet, stor och väldigt ilsk, det var bara pappan i familjen som kunde hålla i honom. Jag tittade på honom och bad att få titta på honkatten. Pappan skickade iväg sin femåring att hämta katten "Snuttan", han förklara att alla osteriliserade honkatter var i källaren eftersom de inte ville ha fler kattungar.
Femåringen kom tillbaka med "Snuttan", hon höll katten i bakbenen och släpade henne över golvet.
Jag skyndade mig fram och plockade upp den lilla katten. Hon var bara skinn och ben, öronen var svarta av torkat blod efter att hon kliat sönder dem och hon hade börjat tappa päls lite varstans. Pappan sa att hon var ett avlivningsobjekt och förstod inte hur man någonsin kunde få ordning på ''den där katten'' igen.
Förskräckt räckte jag fram pengarna till honom och gick min väg, jag kunde inte lämna den stackars katten där.
Det tog Majsan, som jag döpte om henne till, 1½ år innan hon var normalviktig och såg ut som en frisk katt igen och närmare 3000kr i veterinärs kostnader för hennes sterilisering, för att fixa hennes öron och göda upp henne. Och det tog ca 3 år innan hon slutade vara rädd för allting runt henne så som skuggor, ljud, främlingar, filtar m.m.
Majsan var ca 4år när jag skaffade henne och vägde 0.585 kg.
Veterinärerna tvingades spola rent öronen från öronskabb och trots att hon var nedsövd fick hon sparkreflexer. Öronen läkte och blev fina igen, dock så växte pälsen aldrig ut riktigt ordentligt på dem och Majsan var bara fjunig, nästan skallig på öronen resten av sitt liv.
Aptiten skiftade av och till, men med tiden så skiftade den endast med att Majsan blev kräsen och petig med maten. När hon insåg att det alltid kunde finnas godare ting så kunde man matprotestera i flera dagar innan man tillslut gav upp. Favoriterna var kyckling och tonfisk och när det bjöds på burkmat med kyckling så kunde hon trycka i sig hela burken själv om hon bara fick.
Familjens grevinna
Mer högfärdig och fisförnäm till sättet fick man leta efter, Majsan blev en bortskämd liten grevinna på 3½kg med tiden. Hon sov mycket på dagarna och älskade att sitta högt upp så hon ser allting omkring sig, favoritplatsen var i en egen kartong uppe på bokhyllan eller så låg hon i en av korgarna i klösträdet. Hon insåg med tiden dom bra egenskaperna med att ha människor omkring sig och hon slutade gömma sig för främlingar, även om hon verkligen valde vilka hon villa prata med och tillät sig klappas av. Hon hälsade när man kommer hem och kurrar ihop sig till en boll i mitt knä varje kväll.
Hon pratade massor och jamade hon inte så spann hon (eller snarkade!) så man hade nästan aldrig en tyst stund med henne. Frustrerande ibland när hon jamade oavbrutet, men hade gjort vad som helst för att få höra henne igen när man kommer hem.
Det bästa hon visste var att ligga i solen, vinter var inte hennes melodi - Majsan var en katt som under hela sitt liv sökte värme och sol och gärna låg i värmande elementkorgar mellan Augusti och Maj, innan sommaren kom tillbaka.
Hon älskade att titta på fåglar och att jaga fjärilar eller bara sträcka ut sig helt och hållet på en solig fläck. Hon tog dagarna med ro och bidrog med sitt humoristiska sätt och sina underbara bus-ryck hon kunde få, som alltid slutade med en attityd och en högfärdig blick som tydligt talade om för alla runt henne att:
- Ni kan inte bevisa någonting, en katt som jag ''busar'' verkligen inte...
Innan hon gick sin väg med både svans och nos i vädret.
Majsan var det allra första husdjur som jag skaffade på egen hand, som jag själv tog hand om och som bara var min.
Hon har en mycket speciell plats i mitt hjärta och när hon fick somna in 24/1-2016 så försvann en väldigt stor del av mig, en del som jag haft äran och lyckan att fått dela 10 år av mitt liv med.
Hon saknas något fruktansvärt av oss allihopa, våran lilla tant var en pelare i familjen och hon lämnade ett stort tomrum när hon inte längre fanns...
Allting började med en annons.
Under en längre tid hade jag gått i tankarna på att skaffa mig ett husdjur, då jag var ensam och precis nyinflyttad i orten.
En dag efter att jag varit och handlat stannade jag till vid annonsväggen i utgången. Det fanns väldigt många annonser om olika djur och möbler till salu, men en av dem stod ut i mängden. Det var en handskriven annons med lila-bläck.
Det var en annons från en familj med många djur, varav 10 katter var till salu, längst ner på annonsen fanns en notis och ett datum:
"Djuren till salu fram t.o.m 14/5, sedan avlivas resterande.''
Jag skrev av vilka katter som var till salu, och numret till annonsören. Jag gick hem och funderade i två dagar vilken katt jag kunde tänka mig att köpa och det fanns två stycken som tog mitt intresse. En stor mörkgul hankatt och en sköldpaddsfärgad honkatt. Jag ringde upp annonsören och bokade en dag att komma och titta på dem.
Dagen kom, jag åkte ut till familjen på en mindre gård och det fanns väldigt mycket av allt där...
I trädgården fanns tre större hundar kedjade och jag såg två lösa katter. när jag kom in i huset möttes jag av närmare 30 katter och fem små hundar samt 6 barn i olika åldrar. Dom hälsade trevligt och hämtade den stora hankatten.
Han var fet, stor och väldigt ilsk, det var bara pappan i familjen som kunde hålla i honom. Jag tittade på honom och bad att få titta på honkatten. Pappan skickade iväg sin femåring att hämta katten "Snuttan", han förklara att alla osteriliserade honkatter var i källaren eftersom de inte ville ha fler kattungar.
Femåringen kom tillbaka med "Snuttan", hon höll katten i bakbenen och släpade henne över golvet.
Jag skyndade mig fram och plockade upp den lilla katten. Hon var bara skinn och ben, öronen var svarta av torkat blod efter att hon kliat sönder dem och hon hade börjat tappa päls lite varstans. Pappan sa att hon var ett avlivningsobjekt och förstod inte hur man någonsin kunde få ordning på ''den där katten'' igen.
Förskräckt räckte jag fram pengarna till honom och gick min väg, jag kunde inte lämna den stackars katten där.
Det tog Majsan, som jag döpte om henne till, 1½ år innan hon var normalviktig och såg ut som en frisk katt igen och närmare 3000kr i veterinärs kostnader för hennes sterilisering, för att fixa hennes öron och göda upp henne. Och det tog ca 3 år innan hon slutade vara rädd för allting runt henne så som skuggor, ljud, främlingar, filtar m.m.
Majsan var ca 4år när jag skaffade henne och vägde 0.585 kg.
Veterinärerna tvingades spola rent öronen från öronskabb och trots att hon var nedsövd fick hon sparkreflexer. Öronen läkte och blev fina igen, dock så växte pälsen aldrig ut riktigt ordentligt på dem och Majsan var bara fjunig, nästan skallig på öronen resten av sitt liv.
Aptiten skiftade av och till, men med tiden så skiftade den endast med att Majsan blev kräsen och petig med maten. När hon insåg att det alltid kunde finnas godare ting så kunde man matprotestera i flera dagar innan man tillslut gav upp. Favoriterna var kyckling och tonfisk och när det bjöds på burkmat med kyckling så kunde hon trycka i sig hela burken själv om hon bara fick.
Familjens grevinna
Mer högfärdig och fisförnäm till sättet fick man leta efter, Majsan blev en bortskämd liten grevinna på 3½kg med tiden. Hon sov mycket på dagarna och älskade att sitta högt upp så hon ser allting omkring sig, favoritplatsen var i en egen kartong uppe på bokhyllan eller så låg hon i en av korgarna i klösträdet. Hon insåg med tiden dom bra egenskaperna med att ha människor omkring sig och hon slutade gömma sig för främlingar, även om hon verkligen valde vilka hon villa prata med och tillät sig klappas av. Hon hälsade när man kommer hem och kurrar ihop sig till en boll i mitt knä varje kväll.
Hon pratade massor och jamade hon inte så spann hon (eller snarkade!) så man hade nästan aldrig en tyst stund med henne. Frustrerande ibland när hon jamade oavbrutet, men hade gjort vad som helst för att få höra henne igen när man kommer hem.
Det bästa hon visste var att ligga i solen, vinter var inte hennes melodi - Majsan var en katt som under hela sitt liv sökte värme och sol och gärna låg i värmande elementkorgar mellan Augusti och Maj, innan sommaren kom tillbaka.
Hon älskade att titta på fåglar och att jaga fjärilar eller bara sträcka ut sig helt och hållet på en solig fläck. Hon tog dagarna med ro och bidrog med sitt humoristiska sätt och sina underbara bus-ryck hon kunde få, som alltid slutade med en attityd och en högfärdig blick som tydligt talade om för alla runt henne att:
- Ni kan inte bevisa någonting, en katt som jag ''busar'' verkligen inte...
Innan hon gick sin väg med både svans och nos i vädret.
Majsan var det allra första husdjur som jag skaffade på egen hand, som jag själv tog hand om och som bara var min.
Hon har en mycket speciell plats i mitt hjärta och när hon fick somna in 24/1-2016 så försvann en väldigt stor del av mig, en del som jag haft äran och lyckan att fått dela 10 år av mitt liv med.
Hon saknas något fruktansvärt av oss allihopa, våran lilla tant var en pelare i familjen och hon lämnade ett stort tomrum när hon inte längre fanns...